frejaolsson

When you're trying to pack your clothes

you need music.

Ser upp till en del personer av väldigt olika anledningar.

Ser till exempel upp till Alessandra Ambrosia, Jessica Alba och Nina Dobrev för deras skönhet (dock inte för deras hetstränande...),

ser upp till Håkan Hellström, Regina Spektor, Julian Casablancas, Suicide Silence och ett gäng andra musiker och band för deras råa, oslagbara, musikaliska talang,

ser upp till Marc Chagall för hans konst,

ser upp till Ian Somerhalder för hans skickliga skådespeleri, hans driv, hans intelligens och för att han helt enkelt är sex på ben,

ser upp till mina vänner för att dem är så fantastiskt galna och goa

&

så slutligen ser jag faktiskt upp till min pappa. Det är väl svårast för mig att erkänna, någon form av stolthet som ligger i vägen haha. Men ser upp till honom för hur långt han kommit i livet och hur mycket han åstadkommit. Och för att han har lika ful humor som jag, min lilla pappa

Alltså, jag bor ju bara hos pappa sedan förra hösten ungefär, av anledningar jag inte orkar eller är säker på om jag någonsin vill snacka eller skriva om. Så det gör att Tidaholm inte riktigt känns som min stad än. Visserligen har jag alltid varit här på helger lite från och till, 'course.

Inte heller känns varken Hjo eller Falköping som mina städer längre, där jag bodde med mamma förut.

Sååå?

Åh. Kärlek. Alltså, det är ett väldigt stort och komplicerat ord som kan betyda så mycket och så olika för varje person. Så vet inte riktigt hur jag ska svara här?

Men eftersom det står just kärlek och inte den man blev kär i/intresserad av i typ ettan (hade dock aldrig någon lågstadiecrush, har nog aldrig haft mer än just en crush egentligen lol) så tänker jag skriva om min första kärlek. Får väl bli kortaste versionen annars skulle det bli.. för mycket. För mycket att läsa, för mycket att skriva.

Det började våren förra året.

Det kom plötsligt och ärligt talat förnekade jag det nog väldigt länge, lyckades nästan lura mig själv ett tag till och med. Men så i Maj vart vi tillsammans efter att jag, modig men helt jävla livrädd erkänt att jag tyckte om honom men dragit innan han hann svara. Gick runt och ångrade mig och hade ångest hela dagen,

tills jag fick ett sms.

Trodde aldrig att något så litet som ett sms kunde göra någon så glad.

Vi var tillsammans hela sommaren. Jag förändrade mig jättemycket bara för att jag var så osäker på om han tyckte att jag dög, då jag inte tyckte det.

Det var nog ärligt talat den tiden i mitt liv då jag var så nära lycklig man kan vara, såklart inte bara på grund av honom, men han gav mig en glädje som gjorde att jag kunde uppskatta allt och alla omkring mig. Samtidigt var det det mest skrämmande jag varit med om, jag var inte van att känna som jag gjorde och visste inte hur jag skulle hantera det. Vågade inte släppa ut all den kärlek jag bar på, och det har jag nog aldrig gjort. Ärligt talat var jag nog inte redo för vad jag kastade mig in i, och det var väl därför jag var tvungen att göra slut på det(ångrar fortfarande hur jag såg till att det tog slut även om jag inte kunde uttala orden, men jag kände inte till något annat sätt), även om det var underbart.

Men vem är väl egentligen någonsin redo för något som kärleken?

Det var äkta för mig, i alla fall, även om jag gått vidare.

Jag antar att äkta kärlek är den enda som kan gro på rätt plats vid helt fel tillfälle.

Uh.

Antar att jag dragit ut på detta just därför att det är ganska stora frågor. Egentligen har jag inte något problem att skriva om något av det, är bara väldigt lazy.

Om mig.

Jag heter Freja Sol Anna Gilsberg Olsson. Fyller år den femte september och är varken döpt eller svensk medborgare.

Bor tillsammans med endast min pappa utanför Tidaholm, staden av epatraktorer och tändstickor.

Lever väl ett hyffsat normalt liv, även om jag inte känner mig särskilt normal alla gånger /aldrig.

Till vardags har jag lätt för att le och skratta åt det mesta även om jag hatar mina tänder, är väldigt impulsiv av mig vilket har lett till både det ena och det andra. Kan umgås med nästan vem som helst då jag tycker om att träffa nya människor och är väldigt tolerant av mig. Umgås gärna med mina vänner så mycket jag kan, även om jag ärligt talat inte är den bästa på att hålla kontakten med alla. Fast ibland tycker jag också att det är asskönt att bara vara dega helt själv.

*Känner att detta börjar låta som en kontaktannons från match.com eller nåt..* Gillar låååånga promenader och att hålla i handen och gosa (gosa är ett töntigt ord). Eh.

Anywayyy.

Är så pass glömsk att folk efter ett tag blir förvånade om jag faktiskt kommer ihåg att ta med vad det än är jag har lånat eller gör det jag skulle få gjort, är lite kaoz av mig. Fast försöker få in lite struktur då jag märker att jag mår bra av det, men det tar emot ändå asså. Försöker också bli bättre på att sova och äta regelbundet, det går lite mindre bra.

Hm, något annat oviktigt viktigt att skriva?

Åh, just det!

.. Or so I've heard

downloading, can't wait! :P

Sleeping with lenses

GOOD JOB!

Ägnat tre timmar åt att städa mitt rum utan att riktigt komma någon vart, det känns ju betydelsefullt såhär på sommarlovet.

Igår var jag skitarg när jag gick och la mig, eller, 04.nånting, men enligt mig är inte dagen slut fören man går och lägger sig så anyhooo'. Nu är jag fortfarande skitarg, så tänkte headbanga lite till Aeon som en favorit i repris från Yran, bara för att jag kan.